den frågan har jag ställt mig massor av ggr den senaste tiden. varför blir inget som man vill? nej för den som mår dålig, e fattig, funktionshindrad lr på annat sätt en belastning för samhället är bara skit. får fortfarande inte min jävla utbildning via ams, och ändå har jag gått utan jobb i 1år och 2 månader. e man inte värd en plats då? nää för jag e inte psykiskt störd ännu.. man ska fan tydligen bli de för att man ska höras lr synas. de kanske e lika bra att bli de?! för jag hatar att gå hemma länge till.
har iaf sagt upp all bekantskap med mitt ex, tål henne inte.. skickade tillbaka hennes kontant kort som hon vägrade skriva över på mig (hon hade reggat de i hennes namn). så nu har jag absolut inte ett skit mer med henne att göra, och fan ta mig om inte de känns bättre nu när allt e avklarat. slippa se den s****n...
i morrn ska jag med min bros la famila och träffa min kusin och hennes famila i gävle, gå på furuvik på torsdag och bara inte göra ett jävla skit på 2 dar.. ska bli underbart skönt att få komma bort ytterliggare nån dag, har spenderat helgen hos min bror i köping och haft de underbart. älskar verkligen alla här.. dom tar iaf mot en med öppna armar till skillnad från vissa. ingen nämnd ingen glömd...
va juh oxå på Peace&Love i år. fy faan va kul de va. får jag inte komma dit nästa år blir jag fan arg.. träffade hur mycke skönt folk som helst.. dock den enda jag skulle kunna tänka mig ha kontakt med tog jag inge nummer av, hur jävla dum får man bli?! måste fan ta tag i min blyghet, de här funkar inte längre. men jag e juh inte lika blyg mot mina vänner. där kan de komma ett och annat dåligt förslag. varför kan jag inte göra de, fast mindre, mot andra?! nää för att jag e jag.. och så kommer de alltid vara.. får fan ta tag i de här nu.. men de får bli i morrn. nu ska jag kolla hells kitchen och sen sova..
ha de bäst..
over and out...
