dagarna går men tiden läker fan inte alla sår.

de har gått många dagar sen jag skrev sist. och inte fan blir de lättare att veta vad man ska skriva när man allt går åt helvete hela tiden. orkar fan inte länge till. allt man gör lr tar i blir fel. vad fan ska jag göra åt de? den största frågan är väl vad jag KAN göra åt de? blir inte klokare på vad svaren gett mig sen jag svimmade. och varför är det många gånger efter de som jag varit på väg? vad beror de på? beror de på lite mat? lite vätska? lite sömn? låg vikt? för lång? va fan. vill inte ha de här skiten mer. och de blir inte bättre av när chefen säger att han inte vågar ge mig mer timmar för han e rädd för en ny kollaps. VA FAN E DE FÖR BULLSHIT!!! jag måste juh för fan jobba om jag ska klara mig. tyvärr kan jag inte finna något positivt att säga just nu. och de hatar jag. men jag måste få skriva av mig den här skiten. kan juh inte direkt säga till någon att jag mår dåligt för då lär de bli ännu mindre timmar. finns sååå mycket mer jag vill skriva ur mig. men finner ingen ro i de. eller vet vart jag ska börja. den dagen jag kommer på de ska jag skriva ut allt.

hmm

vet inte hur länge sen de va jag skrev sist. men de har hänt MASSOR iaf. jag bor numera i Stockholm. har flyttat 3 ggr senaste 6 månaderna. vilket är skit jobbigt. men jag ska inte klaga. trivs hur bra som helst på mitt jobb. men jag har viss hemlängtan men inte farligt mycke. e juh trots allt inte så långt. tar c 50 min om de skulle va allt för jobigt. och min chef skulle nog förstå. annars så mår jag hur bra som helst. trodde inte jag skulle må så hör bra efter de som hände i mars då jag svimmade. men den tiden är förbi och ett minne jag alltid kommer bära med mig. vet inte mer vad jag ska säga då jag inte vill skriva allt. men det är mycket som händer just nu vill jag lova. får se om jag kanske kan skriva mer en annan dag.