Hur kan man var så naiv och blåögd? Varför inte bara ge upp när det är en dead end? För att kärleken är blind sägs de. Men varför ska man bli så ledsen och deprimerad över något/någon? Vill vara nära men ändå på ett avstånd som känns bra för henne. Den stora frågan är ju om det är värt det? Och hur skadad jag kommer ur de om jag fortsätter?
I de här fallet kan jag inte göra så mycket mer. Har visat att jag ställer upp för henne oavsett. Trots att jag arbetar med att bli skuldfri så är inte pengar allt. Go fuck the money. Visst det är en viktig detalj men inte allt i ett liv. Finns så mycket annat som är viktigare.
Familj, vänner och kärlek. Det är viktigare än pengar. För hur svårt ska de vara att få kännas älskad och behövd?
