Livets hårda väg.

Hur kan man var så naiv och blåögd? Varför inte bara ge upp när det är en dead end? För att kärleken är blind sägs de. Men varför ska man bli så ledsen och deprimerad över något/någon? Vill vara nära men ändå på ett avstånd som känns bra för henne. Den stora frågan är ju om det är värt det? Och hur skadad jag kommer ur de om jag fortsätter?

I de här fallet kan jag inte göra så mycket mer. Har visat att jag ställer upp för henne oavsett. Trots att jag arbetar med att bli skuldfri så är inte pengar allt. Go fuck the money. Visst det är en viktig detalj men inte allt i ett liv. Finns så mycket annat som är viktigare.

Familj, vänner och kärlek. Det är viktigare än pengar. För hur svårt ska de vara att få kännas älskad och behövd?

Dagar som denna vill jag bara sova bort. Kan inte ens få bort tankarna genom att sysselsätta mig med att möblera om. Vad är felet med mig?

De sjuka är ju att jag tror ju att det är ömsesidigt. Men som alltid är jag för feg. Hade en chans men kan ha sumpat den. Skulle iof inte bli förvånad.

Vill juh vara där nu. Men de går inte riktigt till så.. Men kanske träffas en annan dag istället. Hoppas bara att hon vill de.

Har såå fruktansvärt ont i magen fast på ett bra sätt tror jag?! Saknad!? Hungrig?!

dagarna går men tiden läker fan inte alla sår.

de har gått många dagar sen jag skrev sist. och inte fan blir de lättare att veta vad man ska skriva när man allt går åt helvete hela tiden. orkar fan inte länge till. allt man gör lr tar i blir fel. vad fan ska jag göra åt de? den största frågan är väl vad jag KAN göra åt de? blir inte klokare på vad svaren gett mig sen jag svimmade. och varför är det många gånger efter de som jag varit på väg? vad beror de på? beror de på lite mat? lite vätska? lite sömn? låg vikt? för lång? va fan. vill inte ha de här skiten mer. och de blir inte bättre av när chefen säger att han inte vågar ge mig mer timmar för han e rädd för en ny kollaps. VA FAN E DE FÖR BULLSHIT!!! jag måste juh för fan jobba om jag ska klara mig. tyvärr kan jag inte finna något positivt att säga just nu. och de hatar jag. men jag måste få skriva av mig den här skiten. kan juh inte direkt säga till någon att jag mår dåligt för då lär de bli ännu mindre timmar. finns sååå mycket mer jag vill skriva ur mig. men finner ingen ro i de. eller vet vart jag ska börja. den dagen jag kommer på de ska jag skriva ut allt.

hmm

vet inte hur länge sen de va jag skrev sist. men de har hänt MASSOR iaf. jag bor numera i Stockholm. har flyttat 3 ggr senaste 6 månaderna. vilket är skit jobbigt. men jag ska inte klaga. trivs hur bra som helst på mitt jobb. men jag har viss hemlängtan men inte farligt mycke. e juh trots allt inte så långt. tar c 50 min om de skulle va allt för jobigt. och min chef skulle nog förstå. annars så mår jag hur bra som helst. trodde inte jag skulle må så hör bra efter de som hände i mars då jag svimmade. men den tiden är förbi och ett minne jag alltid kommer bära med mig. vet inte mer vad jag ska säga då jag inte vill skriva allt. men det är mycket som händer just nu vill jag lova. får se om jag kanske kan skriva mer en annan dag.

iblande undrar man juh

va e de för fel på folk? kan dom inte ta sanningen? nää för den är för hård.. råkade säga till min kusin ang hans bror som är 20 snart!.. att han inte behövde bran vakt för han skulle va hemma sj i 3 dagar.. storyn börjar med att han har alltid haft "barnvakt" till han va typ 17-18.. jag anser inte det som normalt.. jag anser att är man i den åldern kan man klara sig sj.. lr har jag fel? isf ber ja så mycket om ursäkt.. anser mer att man är överbeskyddande om man som 17-18 måste ha "barnvakt".. fattar de inte.. men sen att han säger att mina föräldrar å syskon inte ställt upp för mig, och att jag bara är avundsjuk, är tydligen helt ok? får juh inte ens förklara hur ja menar.. de e fegt.. säga en sak först å sen logga ut på skype direkt efter är bara så JÄVLA lågt.. men böla klart du.. du kommer komma du som alla andra...

arbetsdag

Ja nu va de ett tag sen ja skrev känner jag.. Inge speciellt har hänt förutom att ja jobba för mycke enligt vissa.. Men va fan, när ja inte hade jobb skulle ja söka, nu när ja har ett jobb ska ja jobba mindre.. HUR FAN GÅR DE IHOP? Synd bara att ens planer för sommarn går i spillror lite.. Men va fan gör de.. Har juh ett jobb iaf.. Som jag verkligen trivs på.. Dock e vissa lite väl jobbiga ibland.. Måste lära mig att säga från oftare.. För ja kan ta skit, men till en viss gräns, å då e de för sent.. Jag vill inte visa den sidan av mig.. På tisdag ska jag iaf till grönan å dricka bira å kolla på Dropkick.. Ska bli såå jävla kul.. taggad som fan.. Får se hur pigg man e dan efter när man jobbar.. men de löser sig nog..

FUCK THEM ALL!!

Varför ska allt ske på andras villkor? varför kan de inte ske när jag kan/vill.. Nää för att de e mig de handlar om.. De e sååå stor skillnad på folk och folk.. Har tappat kontakten med 3 av mina närmsta vänner. Lr som ja trodde va mina närmsta vänner.. För de e alltid ja som måste ta kontakt först.. de e ingen som kontaktar mig om de händer nå.. inte någon.. önskar såå många ggr att man inte levde å fick uppleva de här skiten.. för vad har JAG förtjänat att bli behandlad så här? får jag ett konkret svar på de så kanske jag kan överväga att förstå varför de är så här! för de liv man lever idag utan vänner mer eller mindre är fan inte friskt.. Ja vet att många tycker att jag är ego när ja säger så, men när alla andra tänker på sig sja varför ska inte jag kunna de? Nää som sagt, för jag e jag.. jag ska aldrig må bra, aldrig känna lycka, aldrig kännas älskad.. Säger de, har ni tur så finns en morgon dag för er som är bättre än idag, men för mig börjra bara skiten om.. Nä ett skott i pannan lr sömnpiller e nog fan enda utvögen snart...